ooooooooooooooooooooo
.
.
Döden följde oss
.
Vi kom iväg. Har ju bestämt det. En gång om året. Fly från vinter
och verklighet. Om än bara för en ack så kort stund.
.
I år blev det Cypern.
.
Denna gång började och slutade resan med döden.
.
Jag var på begravning dagen innan vi åkte. Min morbror.
En vecka senare när vi landar på Arlanda får min vän reda på att en
annan av hennes nära vänner plötsligt gått bort, knall och fall,
kvällen innan.
.
.
.
.
.
A-Li-en
.
.
Jag tappar pigment på armarna.....
De vita fläckarna blir bara fler och fler, som ett pussel.
Vill verkligen inte ha detta pussel klart.
.
.
.
Måste ta tag i detta. Kolla upp vad det är. Har ju dock ingen som helst
förtroende för läkarkåren. Kanske tar dom mig på allvar denna gång, jag
menar nu har jag ju ett "synligt fel".
Har dessutom bytt vårdcentral som ett sista försök att bli hörd.
.
.
.
.
Vem vet, kanske mitt kall är att starta en Freakshow.
.
.
.
Jag Tänder Ett Ljus
.
.
.
.
Finns för alltid i våra hjärtan
.
.
Var 17e minut får någon i Sverige en Stroke
Strokefonden; Pg. 90 05 30-7
.
.
.
Bättre än Julafton
.
.
.
Är så smått på gång nu...
Har beställt (för alldeles för många pengar) och fått paket med
diverse rekvisita som ska användas vid fotografering.
Var även in på den lokala skämtbutiken. De hade rätt mycket
grejer för maskerad och partaj. Jag gick därifrån 500:- fattigare.
.
.
Ideérna finns ju i min hjärna....nu ska jag bara försöka få ut dom!!
.
.
Hade tänkt fota idag ...MEEEEN.... en gigantisk finne satte stopp på
på mina planer. Vill inte ha bilder med en styggelse mitt i ansiktet.
Visst kan man retuschera men, nä minsta möjliga efterbehandling
är mer min melodi......
...
.
- - - - - En Frusen Fjäril Smekte Min Själ - - - - -
Bilder säger mer än ord: Min arbetsplats.
.
.
.
.
.
.
.
Detta räddade dagen!!
.
Mitt i all bedrövlig snö och kyla kom min underbaara vän med denna korg
och räddade min snöångestladdade sunkdag.
.
Thax Carrie Darling för detta exclusiva Rosa-kit!!
Lipsill
Otroligt nog så hände det ingenting på jobbet. Så s k ö n t !!!!
Nu kanske hjärtat kan söka sig neråt från halsgropen till sin rätta plats.
Efter arbetspasset va jag på seans för första gången i livet...
Intressant....kan absolut tänka mig att gå på det fler gånger.
Framför allt med färre människor.
Just nu sitter jag och försöker återhämta mig efter hysteriska grinanfall i ca 1timme.
Anledningen är filmen "En Sång För Martin"-Sven Wollter, Viveka Sehldal
En film alla borde se. Tänkvärd. Starka rollprestationer. Men framförallt en
inblick i hur tillvaron kan förändras, raseras av sjukdom. Alzheimers.
Klena nerver
Ja det har jag nu tydligen....
Har varit alldeles fööööör mycket de senaste månaderna.
Jobbkaos, vänner/ bekanta/kollegor som mår dåligt av olika anledningar.
Resenärer som är arga, ja givetvis det kan jag ju förstå, men allt detta
tar så oerhört mycket energi. Vart kan man få ny någonstans???
Önskar jag kunde plugga in mig i väggen och laddas upp igen
Idag höll det inte längre...det brast.
Hur dum och patetisk kände jag mig på en skala upp till 10? Jo typ 200!!
Kände mig som världens störta idiot, med mascaran rinnande, stelfrusna händer,
blöta byxor, ett spett i ena handen, en telefon i den andra och ingen som ville
svara på mina samtal och hjälpa mig.
Än är inte dagen slut.....
En dag imorgon oxå....fyyy faaan!!
Ingen is i magen.
Efter ett något panikartat telefonsamtal och letande bland resor så
har vi iallafal bokat en resa till Koh Lanta, Thailand.
Det var inte lätt att hitta nåt som stämde med tiden. Resorna bokades
mitt framför ögonen på oss i ett rasande tempo. Panik. Det som blev kvar
hade ju fel datum. Men så dök det upp en resa med rätt datum, ja, men flera
jävla tusen dyrare.... Kosta vad det kosta vill sa vi!! Bort ska vi!! Bort bort bort!
Nu några dagar senare har det givetvis kommit till billigare resor med rätt datum!
Denna gång hade vi inte is i magen att avvakta. Vi är båda helt totalt desperata
att få lämna den normala tillvaron för en stund. Kanske kan man bli gladare,
piggare, ja kanske till och med få en något mer positiv syn på livet.
En veckas verklighetsflykt...JA TACK!!!
JULAFTON-en kväll jag kunde varit utan
Jag jobbade till 16. Åkte hem, bytte om och satte mig i bilen för att
åka till Sollefteå. Så långt var allt bra. När jag passerat Timrå började
det snöa, jamen va bra. När jag Kom fram till Härnösand vräkte det ner.
Varför stannade jag inte hemma?
Ingen ide´att vända heller när man är halvvägs. Det var som om någon
hällde ut stora hinkar med snö samtidigt som någon annan blåste upp
snön från vägen med en gigantisk Hårfön. Såg nada.
Var gick vägen? Var det nån bil framför? Någon Bakom?
Korsningen i Lunde...där kunde det blivit tack och god natt för evigt.
En gigantiskt stor bärgningsbil kör som om han stulit bilen, rätt mot
korsningen. Nä det här går ju inte bra! Är han dum på riktigt?
Jag börjar broms och svär åt den dumma jäveln. När han väl kommer på
att oj-då-jag-kanske-ska-bromsa-det-va-visst-en-korsning-här, så
glider han självklart på det hala underlaget långt ut i vägen.
Vart ska jag ta vägen? Hur långt kommer han glida? Ah ingen mötande bil, tur!
Jag bromsar mer, glider lite,bromsar. I värsta fall får jag försöka ta bärgarn
med bredsida! Man hinner tänka mycket på några få stackars sekunder.
Det gick bra men vad jag var arg, Arg, ARG.
När jag är strax utanför Sollefteå så kommer det över mig:
Albin!!! Han finns inte längre....Jag fick stanna en stund och peppa mig själv
och skärpa till mig.
OK på med ett leende. Klev in och sa hej och fick sätta mig och äta mitt i
julklappsutdelningen. Jaha!!!Inte va det slut på galenskaperna....
En gammal farbror som var där fick för sig att han var ung igen eller nåt.
Snurrade till lite. Han ville bara sitta med mig och prata med mig. Jag var
så vacker och bra på alla sätt. Eh Tack...
Dottern, hennes mamma och barnbarnen blev lite stressade.
Det hela övergick till att det blev jobbigt, pinsamt och stämningen blev konstig.
Han skulle minsann inte åka hem om han inte fick prata med mig.
När dottern och farbrorn gick in i ett annat rum för att prata så smet jag.
Jag tog bilen och åkte en sväng så situationen kunde lugna sig.
JAG SKULLE HA STANNAT HEMMA!!!!!!!
Albin som tomte, många år sen....
Livet- en ständig förändring
Men alltså...vad tiden går...fortfortfort....
Snart är det jul oxå....suck. Har försökt tvinga fram nånslags känsla
men...nae det går som dåligt. Nåja, gjorde ett tappert försök även i
år genom att pynta lite. Minimalt.
Jobba ska jag göra på Julafton, till 16.00. Får jag inte ledigt på Juldan
ja då blir det verkligen en skum känsla...trots att jag inte är mycket
för firandet liksom. Den skumma känslan består ju då i att sitta helt
ensam...på Julafton. Ja det känns väldigt konstigt faktiskt.
Julbord med jobbet i lördags. Vi va inte många men vi hade jävligt kul!
Mindre roligt var det att jobba på söndagen....Näe! jag var inte bakis.
Däremot tröttare än tröttast. (Ja inte för att det var nåt nytt tillstånd)
Dessutom blev vi 1,5timme sen.
Jo!! Har ju hunnit med en brand på tåget oxå, för några veckor sen.
Jag tog på mig en övertidstur. När vi skulle hem så blev det tvärnit strax
innan Skutskär. Kabelbrand. Luktade inte gott. Vi fick evakuera och vänta
på bussar....3timmar sen hem. Hmm....där fick jag för att jag trodde jag
skulle sluta 10.00..........
Berlin okt-09
Fantastiska dagar i ett underbart Berlin. Vi gick och gick tills benpiporna
var blottade. Försöka hinna sååå mycket på så kort tid.
Muren & Checkpoint Charlie
Gammal sönderbombad tågstation
Skum betongpark
Brandengurger Tor
Sönderbombad vacker kyrka
Hr Gårman, en lustig figur
Ja......
...denna sommar har varit en känslomässig berg-o-dalbana.
Träffat gamla goda vänner, nya vänner, avslutat gammal
skåpmat, avlivat hunden, plankat in på privat fest, sjukdommar,
vänner som mått dåligt, vänner som blivit uppsagda, fester, jobb,
varit olaglig....nu är det höst och nya tag tas!
Sitter nu med ett glas rött efter fredagsmys med hämtmat.
Ögonen känns grusig efter en jobbsväng till Göteborg ToR.
Men eftersom jag åkte med två störtsköna brudar, Erika o Karin,
så gick det galant trots feber och halsdemoner.
(Dom va så söta...jag satt o slummra i en fåtölj på rasten i Stockholm
och vad gör dom...jo kommer med en vaniljmunk!!!
"Vi lägger den i huvan på jackan", hör jag och försöker öppna ögonen.
ÅH! Tack!! Den va såååå god!!! Vilka arbetskamrater jag har!!!)
Nä nu dags att inta horisontellt läge. Det ska tvättas imorgon, packas inför
Berlinresa innan jag ska på middag.
Men jag tror kanske eventuellt att errorn har upphört.......
#*0¤&^'#../<%Ö¤0{\\\
ERROR.....................................
ERROR.....................................
...............................................
...............................................
...............................................
OUT OF ORDER.........................
...............................................
...............................................
Jag en Skalbagge på rygg
Denna helg fick sig vardagsrummet lite nytt utseende.
Föräldrarna utförde jobbet även nu. Tack!
Ja jag va ju inte till mycket hjäp alls mer än att jag fick säga
var alla grejer skulle placeras nånstans. Jag kunde inte ens peka....
Hela jag brakar väl ihop snart...verkar det som.
Jag och morsan va på Coop för att handla. Vid skoavdelningen stannade
jag till för att kolla lite. Står bara där och så pang babooom, totalfreeze.
Ont ont ont!!! En sån jävulusisk smärta i ryggraden mellan skuldrorona.
Vad gör jag nu? Jag bara stod där och försökte andas, vilket inte va lätt för
då gjorde det ännu ondare. Var tog modern vägen?
Med smygande steg försökte jag hitta åt henne. Där!!
"Vad gör du? Svimmar du?", morsan ser förskräckt ut.
"Nä men jag måste gå o sätta mig, nåt hände i ryggen/nacken", kvider jag.
Tog mig ut till fiket där fadern satt. Men alltså...jag kom ju för fan inte ens ner i
stolen utan att gå av. Andas!! Andas!!!
Vet ej vad som hände men helgen gick åt helvete. Kunde inte ens lyfta armarna
upp till ansiktet för att klia mig. Patetiskt!! För att inte tala om att försöka lägga mig
ner eller ännu värre försöka ta mig upp igen. Sova va ju inte heller nån höjdare,
vaknat varje gång jag försökt vända på mig.
Just nu ser jag ut som jag har stelopererat både rygg nacke och överarmar.
(Kan inte ha vara en vacker syn...men alldeles säkert väldigt komisk)
Men jag kan iallafall andas utan att det gör ont....Jippi!!
Bara en sån sak att gå på toaletten...hmmm...inte så lätt kan jag ju meddela.
Det kostar på.,
Skalbagge på rygg, ja jag vet hur dom känner sig!
Yrskalle
Tror att jag ska börja jobba 13.20...men näj klockan 11 blir jag varse
att 11.20 skulle jag börja. Trodde det var torsdag idag.
Ja jag trodde ju äen att det var onsdag igår. När jag småstressad
ska backa ut från parkeringen vad händer? Jo;
Jag kollar åt sidorna och backar....WOOOOOAAAAAH hjälp!!
En bil kommer från ingenstans, fort som fan. Kastar mig på bromsen.
Klonk! sa det.
Helvetehelvetehelvete!!! Jag har inte tid med detta! Fanfanfan!!!!!!
Stänger av bilen, går ut och kollar den andra bilen.........Puh!!!
Syntes ingenting som TUR VAR!!!!! Vadragkroken som toucha lite lätt.
Men....tänk om jag backat fortare...ojoj...ajajaj...inte kul...
???????
Tillbaka på jobbet sen 3 veckor. Vad har jag då gjort....?:
* Jobbat
* Gråtit
* Haft överliggning i Stockholm, Middag och utgång med goda kollegor.
* Utgång hemma med goda vänner.
* Jobbat
* Lipat
* Shoppat
* Jobbat
* Fikat
* Partat med kollega till 06.30 (hur vi nu lyckades med det?)
* Överliggning i Huvudstaden
* Fått haveri med hals, huvud, feber, hosta och som grädde på moset:
ögoninflammation.
* Jobbat
* Rivit tapet i vardagsrummet i ren ilska och frustration
* Och skvälat lite till
* Just nu sitter jag på ett hotellrum i Östersund. Från 07.00 imorse.
Köpte en sallad här på hotellet och fick nå jävulskt vidriga
glasspinnebestick att äta med. HUUUUUUUUUU!!!!!!
Jag klarade inte detta, jag rös ända in i märgen...huuuurv...
Så det slutade med att jag kom i kontakt med mitt urtida och djuriska jag
och åt med händerna.
En gång...så liten
Världens sötase störstaste öron
