Klena nerver
Ja det har jag nu tydligen....
Har varit alldeles fööööör mycket de senaste månaderna.
Jobbkaos, vänner/ bekanta/kollegor som mår dåligt av olika anledningar.
Resenärer som är arga, ja givetvis det kan jag ju förstå, men allt detta
tar så oerhört mycket energi. Vart kan man få ny någonstans???
Önskar jag kunde plugga in mig i väggen och laddas upp igen
Idag höll det inte längre...det brast.
Hur dum och patetisk kände jag mig på en skala upp till 10? Jo typ 200!!
Kände mig som världens störta idiot, med mascaran rinnande, stelfrusna händer,
blöta byxor, ett spett i ena handen, en telefon i den andra och ingen som ville
svara på mina samtal och hjälpa mig.
Än är inte dagen slut.....
En dag imorgon oxå....fyyy faaan!!
Ingen is i magen.
Efter ett något panikartat telefonsamtal och letande bland resor så
har vi iallafal bokat en resa till Koh Lanta, Thailand.
Det var inte lätt att hitta nåt som stämde med tiden. Resorna bokades
mitt framför ögonen på oss i ett rasande tempo. Panik. Det som blev kvar
hade ju fel datum. Men så dök det upp en resa med rätt datum, ja, men flera
jävla tusen dyrare.... Kosta vad det kosta vill sa vi!! Bort ska vi!! Bort bort bort!
Nu några dagar senare har det givetvis kommit till billigare resor med rätt datum!
Denna gång hade vi inte is i magen att avvakta. Vi är båda helt totalt desperata
att få lämna den normala tillvaron för en stund. Kanske kan man bli gladare,
piggare, ja kanske till och med få en något mer positiv syn på livet.
En veckas verklighetsflykt...JA TACK!!!
JULAFTON-en kväll jag kunde varit utan
Jag jobbade till 16. Åkte hem, bytte om och satte mig i bilen för att
åka till Sollefteå. Så långt var allt bra. När jag passerat Timrå började
det snöa, jamen va bra. När jag Kom fram till Härnösand vräkte det ner.
Varför stannade jag inte hemma?
Ingen ide´att vända heller när man är halvvägs. Det var som om någon
hällde ut stora hinkar med snö samtidigt som någon annan blåste upp
snön från vägen med en gigantisk Hårfön. Såg nada.
Var gick vägen? Var det nån bil framför? Någon Bakom?
Korsningen i Lunde...där kunde det blivit tack och god natt för evigt.
En gigantiskt stor bärgningsbil kör som om han stulit bilen, rätt mot
korsningen. Nä det här går ju inte bra! Är han dum på riktigt?
Jag börjar broms och svär åt den dumma jäveln. När han väl kommer på
att oj-då-jag-kanske-ska-bromsa-det-va-visst-en-korsning-här, så
glider han självklart på det hala underlaget långt ut i vägen.
Vart ska jag ta vägen? Hur långt kommer han glida? Ah ingen mötande bil, tur!
Jag bromsar mer, glider lite,bromsar. I värsta fall får jag försöka ta bärgarn
med bredsida! Man hinner tänka mycket på några få stackars sekunder.
Det gick bra men vad jag var arg, Arg, ARG.
När jag är strax utanför Sollefteå så kommer det över mig:
Albin!!! Han finns inte längre....Jag fick stanna en stund och peppa mig själv
och skärpa till mig.
OK på med ett leende. Klev in och sa hej och fick sätta mig och äta mitt i
julklappsutdelningen. Jaha!!!Inte va det slut på galenskaperna....
En gammal farbror som var där fick för sig att han var ung igen eller nåt.
Snurrade till lite. Han ville bara sitta med mig och prata med mig. Jag var
så vacker och bra på alla sätt. Eh Tack...
Dottern, hennes mamma och barnbarnen blev lite stressade.
Det hela övergick till att det blev jobbigt, pinsamt och stämningen blev konstig.
Han skulle minsann inte åka hem om han inte fick prata med mig.
När dottern och farbrorn gick in i ett annat rum för att prata så smet jag.
Jag tog bilen och åkte en sväng så situationen kunde lugna sig.
JAG SKULLE HA STANNAT HEMMA!!!!!!!
Albin som tomte, många år sen....
